SHOOT

Spännande dag i Stockholm, må jag säga. Jag fick faktiskt sova ett par timmar till slut, tro det eller ej. Nu ska jag hoppa på min flygbuss och möta upp Lina någonstans på Stansed flygplats. Hejdå Sverige! Hej världen!

Ta hand om varandra, och om min gitarr.
Vi ses om tre månader!

Jag kommer sakna er, jag lovar!

Stockholm. Död. Sovit kanske 2 timmar, varav merparten var på planet ner.

Vansinnigt rolig gårdagskväll, om man bortser från att behöva säga hejdå. Hejdå ändå, vilket ord/begrepp/känsla.

Men! Dags för nya äventyr och jag är pepp pepp peppad! Jag hann dessutom packa innan jag åkte, typ. Sånt blir jag glad av.

Min flyktplan från vinter och kyla är klar, och med hyfsat framförhållning. Eller vad annars kallar man att boka en biljett till Stockholm hela FEM dagar innan man ska åka?

I alla fall ser det ut så här:

Lördag 07.40: Lämna Luleå.
Söndag 09.40: Lämna Stockholm.
Söndag 21.25: Lämna London.
Måndag någon gång: Anlända i Bombay.

Idag hade jag tänkt packa, men spelade gitarr hela dagen istället (den lagade sig själv, tack vare mamma! Och Johan!). Framförhållning, ja, jo...

För övrigt skippade jag Göteborg och drog direkt till Luleå. Pelle kom till Stockholm och hämtade hem mig och återvände som lokal hjälte (haha).

Så här blir jag tills... jag åker härifrån!

Jag har tillbringat dagarna med att önska att nya strängar (1 skulle räcka. Jag saknar bara 1) till min vackra, underbara gitarr ska dyka upp. Det har inte hänt, tyvärr. Däremot har jag fått ett par splitternya jeans och skor GRATIS, eftersom min syster är snäll och köper saker hon inte använder och sedan ger till mig. Okej, min mamma är snäll och köper saker min syster inte använder och så får jag dom. Okej. ALLA är snälla!

Det är fint att vara hemma ändå. I onsdags var det snöstorm, då var lekte jag och Jenny "Barnen från Frostmofjällen". Det är en rätt enkel lek, reglerna är att man måste vara utomhus och man måste lida. LIDA. Vi var rätt duktiga på det.

Annars har jag vinkat av Elin och Ante som åkte till Nya Zeeland och firat Åsas födelsedag, som var idag av alla dagar. Åsa är fin finare finast.

Det var en gång en mobil. Den var en ganska snäll mobil, i det stora hela, gjorde som den skulle oftast, ibland gick den sina egna vägar, men vem är jag att döma den för detta? Det är ju trots allt inte alltid så roligt att alltid göra precis det man ska. Det var en gång en mobil som en klumpeduns tappade i snön och inte bara det, klumpedunsen lät den stanna där! Detta fick mobilen att känna sig mycket oälskad. Snön började falla. Snart skulle den lilla mobilen vara borta för alltid!

Men se, då hände ett mirakel! Mobilen känner hur något nuddar vid den och börjar blinka för allt den är värd, och ja, mobilen blir upplockad och inburen! Vid det laget var mobilen så klart ordentlig nerkyld och blöt, men tyckte själv att den var på förvånansvärt gott humör med tanke på omständigheterna.

Slutet gott, allting gott, tänker nog de flesta nu, men mobilen känner sig fortfarande lite sjuk och lite ledsen, för den vill inte riktigt funka som den ska längre. "Livet var bättre förr", tänker den, och blinkar argt mot klumpedunsen som inte riktigt vet vad hon ska göra.

"Kanske ska jag skriva en saga, då blir den nog glad" tänker hon för sig själv. "Mobil, jag önskar dig allt gott i livet!"

Umeå var lovely med härliga trollhögar, skratt och många sena nätter efterföljda av sega dagar fyllda med serier, serier, serier. Underbart.

Stockholm är... slaskigt och grått. Men fint ändå, på sitt sätt.

Jag gillar att åka runt runt runt tills jag blir alldeles yr och inte alltid kommer ihåg vilken stad jag befinner mig i. Sånt blir jag glad av.

2009 ändå. Jävla fint år. Men nu låter vi bygones be bygones, och kör vidare.

En årsammanfattning kanske kommer, kanske inte.

Dags för nya äventyr!

Ibland leder vägen till lite oväntade ställen, som till en liten bergsby i södra Frankrike, Tuchan. Och ibland stannar man på platser lite längre än tänkt, tiden bara går utan att man märker det. Lina hävdar att min norrländska är tydligare än på många år, men det kan ju bli så när man är omringad av skog. Landskapet är fantastiskt vackert, höga toppar och djupa dalar, och de stjärnklara nätterna sen, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva dom.

Bilder kommer men inte idag.
Hoppas ni mår bra, det gör jag.

Jag börjar tro att vi kommer behöva göra om den här resan varje år för att få träffa alla underbara, knäppa människor vi lär känna längs vägen.

Min resa till Paris blev ett par dagar försenad eftersom jag helt missförstått hur världen fungerar. Jag, som aldrig har planerat någonting i hela mitt liv och som definitivt inte gör det på denna resa, trodde i mitt lilla huvud att jag skulle hitta några billiga sista-minuten-biljetter från Amsterdam till Paris men upptäckte till min förfäran att tåget ville ha 110 euro. Efter att ha använt mig av en fantastisk uppfinning kallad google hittade jag bussbiljetter för 35 euro, dock tog det 8 timmar istället för 4 timmar som det skulle ha gjort med tåget, men jag sörjde icke. Bananer, torrt bröd och vatten blev min föda, musik och skriv/rit-block min underhållning, och vips så var resan över! Utöver detta bjöd resan faktiskt på några spännande inslag som att två herrar blev gripna av den franska tullpolisen då de ej hade pass, samt en fågel som begick självmord genom att flyga in i bussfönstret (som mirakulöst nog överlevde utan en skråma!) och ja, en galen fransk busschaufför som körde som en galen fransk busschaufför.

Anlände hit i tisdags i alla fall, och Paris är underbart, och likaså att träffa Lina och Erii igen. Eftersom de anlände ett par dagar innan mig har de redan hunnit spana in stan och lära sig hitta här, så de leder vägen och jag följer bara efter, vilket i och för sig är ganska standard. Mitt lokalsinne här är värdelöst, mer värdelöst än vanligt dvs, vanligtvis kan jag ju inte höger och vänster men här kan jag knappt upp och ner heller. Kan vara de franska gatunamnen som fullständigt spökar med min hjärna.

Fransmännen är trevliga men överlag väldigt dåliga på engelska. Lina och Erii har fuskat och pluggat franska tidigare, så de hänger med hyfsat och jag förstår oftast ingenting. Men jag lär mig, sakta men säkert, men tills vidare sitter jag mestadels tyst och ler till svar, vilket fungerar ganska bra ändå.

Vi har fördrivit tiden med lite blandade aktiviteter hitils: vi har besökt Ikea och införskaffat förnödenheter, sett ett konstigt demostranttåg, druckit billigt franskt vin, hittat den finaste och mysigaste bokhandel jag någonsin sett (som jag är fullkomligt förälskad i), besökt en artsquat som hade utställning där vi dels fick se en hel del fantastiska konstverk samt träffa väldigt trevliga konstnärer, jag har hunnit bli förkyld (igen), annars har vi mest promenerat runt och försökt se allt och alla. Det finns mycket att upptäcka här.

Lisa 16 år:


Lisa 23 år: