SHOOT

Jag börjar tro att vi kommer behöva göra om den här resan varje år för att få träffa alla underbara, knäppa människor vi lär känna längs vägen.

Min resa till Paris blev ett par dagar försenad eftersom jag helt missförstått hur världen fungerar. Jag, som aldrig har planerat någonting i hela mitt liv och som definitivt inte gör det på denna resa, trodde i mitt lilla huvud att jag skulle hitta några billiga sista-minuten-biljetter från Amsterdam till Paris men upptäckte till min förfäran att tåget ville ha 110 euro. Efter att ha använt mig av en fantastisk uppfinning kallad google hittade jag bussbiljetter för 35 euro, dock tog det 8 timmar istället för 4 timmar som det skulle ha gjort med tåget, men jag sörjde icke. Bananer, torrt bröd och vatten blev min föda, musik och skriv/rit-block min underhållning, och vips så var resan över! Utöver detta bjöd resan faktiskt på några spännande inslag som att två herrar blev gripna av den franska tullpolisen då de ej hade pass, samt en fågel som begick självmord genom att flyga in i bussfönstret (som mirakulöst nog överlevde utan en skråma!) och ja, en galen fransk busschaufför som körde som en galen fransk busschaufför.

Anlände hit i tisdags i alla fall, och Paris är underbart, och likaså att träffa Lina och Erii igen. Eftersom de anlände ett par dagar innan mig har de redan hunnit spana in stan och lära sig hitta här, så de leder vägen och jag följer bara efter, vilket i och för sig är ganska standard. Mitt lokalsinne här är värdelöst, mer värdelöst än vanligt dvs, vanligtvis kan jag ju inte höger och vänster men här kan jag knappt upp och ner heller. Kan vara de franska gatunamnen som fullständigt spökar med min hjärna.

Fransmännen är trevliga men överlag väldigt dåliga på engelska. Lina och Erii har fuskat och pluggat franska tidigare, så de hänger med hyfsat och jag förstår oftast ingenting. Men jag lär mig, sakta men säkert, men tills vidare sitter jag mestadels tyst och ler till svar, vilket fungerar ganska bra ändå.

Vi har fördrivit tiden med lite blandade aktiviteter hitils: vi har besökt Ikea och införskaffat förnödenheter, sett ett konstigt demostranttåg, druckit billigt franskt vin, hittat den finaste och mysigaste bokhandel jag någonsin sett (som jag är fullkomligt förälskad i), besökt en artsquat som hade utställning där vi dels fick se en hel del fantastiska konstverk samt träffa väldigt trevliga konstnärer, jag har hunnit bli förkyld (igen), annars har vi mest promenerat runt och försökt se allt och alla. Det finns mycket att upptäcka här.

Lisa 16 år:


Lisa 23 år:

Actionbild på Pelle.

Att lämna Berlin var en ganska smärtsam process, men efter mycket om och men tog vi oss fram till Amsterdam. En kall, trött och hungrig Lisa är inte lättaste personen att ha att göra med.

Amsterdam å andra sidan var ganska dyrt och svårt att hitta boende, så jag utnyttjade den enda kontakt jag hade: Pelle. Så efter att ha gått runt i halva Amsterdam fredag dag, så tog vi våra 15kg-ryggsäckar och åkte ut till Hilversum. Pelle, som den gentleman han är, erbjöd sig att bära min ryggsäck men jag stod fast vid att det var jag som släpat med mig grejerna och därmed måste bära dom, plus att jag nog hade fått ganska mycket skit av mina medresnärer, så jag bärde den själv utan att klaga. Dock har vi gjort en rejäl utresning och skickat massa saker hem till Sverige och även köpt mycket mindre väskor så jag tror livet och resandet kommer blir mycket enklare i framtiden.

Jävligt kul att träffa Pelle i alla fall, han är en av min absoluta favoritmänniskor i hela världen, no kidding. Och sova 4 personer på 15 kvadrat (varav 3 sover på madrasser gjorda av bland annat kläder och ryggsäckar) fungerar hyfsat faktiskt, även om jag har varit med om bättre saker. Men sen i söndags har vi delat upp oss, Lina och Erii sover i ett kollektiv här i Hilversum och jag sover på en madrass på Pelles golv. Fungerar mycket bra för alla inblandade.

Det är en ny känsla det här att ha hela sitt liv nerpackat i en resväska, men jag älskar den. Dock har jag nog lite för mycket liv just nu, min väska är alldeles för tung så jag kommer förmodligen få dumpa saker längs vägen. Gett ett par jeans till Rob som är vänlig nog att låta oss övernatta på hans soffor.

Berlin är hur bra som helst, vi har fruktansvärt roligt, vilket vi dock skulle kunna ha var som helst. Fan vad fint det var när vi möttes upp på Skavsta i söndags natt (vårat flyg till Berlin gick 06.30), jag kom dit flera timmar tidigare än Lina och Erii och hade jättetråkigt. Men sen dyker dom upp, Lina iklädd hög hatt, Erii bärande en pälsmössa som ser väldigt rysk ut och jag blev tilldelad en pirathatt som jag genast blev förälskad i. Vi sprang runt i dom hattarna hela första dagen i Berlin.

I övrigt: Jag har hunnit ha 3 olika hårfärger på 5 dagar. Igår var det Tarantinokväll på en bar vi skulle till och jag var Uma Thurman i Pulp fiction och eftersom man inte kan göra något halvhjärtat både klippte Lina min lugg och sedan färgade jag mitt hår svart.

Tanken är att vi ska stanna i Berlin till i början av nästa vecka och sen röra oss mot Amsterdam, eventuellt gör vi en avstickare till Hamburg innan.

Jag drömde att jag var duktig och städade och diskade och fejade tills hela lägenheten blev skinade ren. Vaknade upp till ett kaos, som vanligt. Fast nu orkar jag inte ta tag i det, jag har ju liksom redan gjort det en gång, även om det bara var en dröm. Hallå.

Just ja. Jag är förkyld och ynkling som en treåring. Så jävla synd om mig.

Om exakt en vecka kommer jag, Lina och Erii befinna oss i Berlin. Billiga ryanair-biljetter is the shit. Jag tror att mina goda vänner som jag ska ut och resa med har en god vän vi kan bo hos där, men jag är inte säker. Lär ju visa sig när vi kommer dit (eller så frågar jag när jag möter upp dom).

Och just nu befinner jag mig Luleå, är förkyld (och ganska gnällig över detta faktum) samtidigt som jag är glad.

Glad att vara här men att jag ska åka härifrån. Luleå är en väldigt fin stad med väldigt fina människor, men jag vill se andra städer och träffa andra fina människor ett tag just nu. Fast jag kommer sakna ganska många luleåmänniskor ganska mycket, det kan jag säga.

Eller så har jag lite för roligt för att ha tid med saknad. Det kan ske det också. Men innerst inne, någonstans, saknar jag er fortfarande, så klart, även om jag har roligt.

Men framöver, vi ser till att krama varandra lite extra när vi ses, tycker ni inte det? Inte just nu med mina sjukdomsbaciller kanske, men sen? Bra. Deal.

För ett tag sen var jag jävligt stressad. Jag jobbade nästan jämt, och när jag inte jobbade pratade jag om jobbet, när jag sov drömde jag om jobbet. Jag brukade vakna flera gånger i natten och vara livrädd för att det var något jag glömt.

Mitt jobb var väldigt stimulerande. Utvecklande. Det har gett mig fruktansvärt mycket, jag har haft fruktansvärt roligt och skrattat mycket. Men jag har även stressat mig sönder och samman under en alldeles för lång tid och varit jävligt nära att krascha totalt.

Men det är över nu. I början av juli gick jag på semester, och i början av augusti gick jag på tjänstledighet. I'm taking a year off, och jag har ingen aning om vad som ska hända. Jag vill inte veta vad som ska hända.

Ingen tycker om mig...
Ingen vill ha mig ...
för att jag gillar mask!
Schluuuurrrp

Långa och slibbiga
korta och klibbiga
ligger dom i min ask!
Schluuuurrrp

Biter av dem huvudet
suger ur dem slemmet
kastar sedan skinnet bort!
Schluuurrrp

Ingen tycker om mig...
Ingen vill ha mig...
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vad mask är gott
Schluuurrrp

In case I forget to tell you later, I had a really good time tonight.

Att va' söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va'
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?

Lite trasiga
och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng
Lite trasiga
och knasiga!
Det är vår refräng

Är din näsa sned
eller armen ur led
och din tå är gul och blå
lappen säger trasdockan
- Du är lika bra ändå

Fast trasiga
och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga
och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng