SHOOT

Jag har börjat ha någon sorts panikgrej över att skriva här för det känns som jag gör så lite att jag inte har något att skriva om. Samma sak när jag pratar med folk. Jag har ingenting att säga. Fast det handlar nog mest om att jag har panik för bara jag tänker efter så har jag faktiskt gjort massor. Eller ganska mycket i alla fall. Mer än ingenting.

Bland annat så hade jag och Åsa en åka-runt-och-säga-hej-till-folk-kväll igår. Först var vi och hälsade på Anja på någon fest, sen åkte vi och hälsade på Bella&Stina, sen skulle vi hälsa på Fredrik men han jobbade på brasseriet, alltså åkte vi till brasseriet bara för att hälsa på honom. Observera bara. Varför skulle vi annars åka dit? Väl där så gick vi mest runt och sa hej till lite andra människor som råkade vara där och kände oss allmänt gamla (alla andra var 88:or eller yngre) och väldigt nyktra, vilket var tur eftersom jag körde bil. Sen sa vi inte hej till så många fler, eller vi ringde Fredrik Nyman och ville komma förbi men vi hade missat den lilla detaljen att han flyttat till Göteborg och så långt orkade vi inte köra.

Och idag har jag bakat lussebullar och spelat tv-spel och inte gjort någonting vettigt överhuvudtaget. Inte ens pratat med Åsa. Men jag lever under illusionen att hon pluggar och har vettigare saker för sig än att prata med mig, vilket inte jag har eftersom jag har något som man nästan kan kalla jullov. Men det är söndag idag, jag skyller på det. Det är svårt att vara effektiv och duktig på söndagar. Eller, jag har nog svårt med det alla dagar...

I övrigt behöver jag framtidsplaner och sömn. Och städa. Mitt rum liknar för tillfället mer en klädhög än ett rum, vilket i och för sig inte är alltför ovanligt...