SHOOT

Det är konstigt att upptäcka att man saknat någon så mycket så länge.
Det är konstigt att det tog mig så lång tid att upptäcka det.

Men jag vet inte om jag är stark nog att riva ner muren som vi (sten för sten) har byggt upp mellan oss. Jag vet inte om jag någonsin kommer vara det.

Hej jag heter Lisa och jag är oproduktiv.

Eftersom jag känner mig totalt okapabel att beskriva min sinnesstämning själv har jag febrilt letat hela dagen efter någon låt som kan det. Du vet, då det helt plötsligt bara kommer en låt helt random och man plötsligt inser att det är precis så jag känner, precis så det är. Jag har inte lyckats dock.

Januari: Ungdomsinvigningen av Kulturens hus. Kaos och stress och jag vet inte vad. Men roligt! En tappad bilnyckel (den enda som fanns), vi får bärga hem bilen och skicka efter nya nycklar. Lyckat. Alla inblandade klappar händerna och hurrar. Stressig månad. Plugga heltid, jobba med invigningen och helgjobb utöver det. En viss Eric räddar några dagar här och där i alla fall, inte bara i januari utan hela året.

Februari: Jag började hänga med en viss Stefan då. En oplanerad utlandsresa blev helt oväntat inställd och en mindre Sverigetur blev istället av. Jag arbetar helg och lever ett inte alltför roligt liv.

Mars: Jag blev tillsammans med en viss Stefan då, samt införskaffade mig ett nytt jobb av en ren olyckshändelse. Jag har dock kvar mitt gamla, plus pluggar heltid, Litteraturvetenskap B och Skapande Svenska B, vilket innebär diverse litteraturanalyser samt att jag ska skriva en bok till i maj, tanken är att jag ska ha börjat i september. Eftersom jag är jag har jag givetvis inte startat fortfarande. Förutom brödflicka på helgerna är jag alltså kontorsnisse på vardagarna. Samt student mitt i allt. 

April: Jag arbetar min sista dag som brödplockare och ska aldrig återvända... Förrän två dagar senare då min bror stukar foten och jag rycker in för honom. Men det var sista gången, jag lovar! Jag lyckas tappa mitt andra par bilnycklar, denna gång finns det dock extranycklar och vi slipper upprepa samma sorgliga historia som i januari.

Maj: En dag i Stockholm och två intensiva dagar i Rom. Jag och Åsa är bäst! På något sätt lyckas jag få ihop mitt något fullspäckade schema och fixa allt jag måste fixa, nästan. Inte skrivit någon bok dock, men ett inte så tappret försök gjordes i alla fall.



Juni: En viss Emelie gjorde en storslagen entré i mitt liv. Förutom det, gjorde jag något annat än jobbade? Påminn mig i så fall.

Juli: Gjorde jag något annat än jobbade och var sjuk? Kanske lite. Jag och Lina hade en underbar helg i Umeå i alla fall, så mycket minns jag. Många kvällar med mr Stefan, Pelle, Emlie, Jenny och the gang kan man också ana sig till.



Augusti: Två veckor ledigt när alla (och då menar jag ALLA) antingen jobbade eller pluggade. En mindre Sverigetur (Eskilstuna + en dag i Stockholm) men bli sjuk, erkänner mig besegrad och återvänder till Luleå för att bara ta det lugnt i säkert... några dagar i alla fall. Luleå Kalaset inträffade även, helt okej förutom att my precious Jenny flyttade ifrån mig.

September: Lisa blir vuxen, fyller 21 och köper sig en bil av sina föräldrar.

Oktober: Trillar över en lägenhet och flyttar in en vecka senare. Några plågsamma resor till Ikea. Jag är inblandad i ett ganska lyckat kulturarragemang då en skånsk poet vid namn Emil Jensen kom hit. Jag och en viss Henrik tapetserar stan med affischer.

November: Ränner runt en del. Jobbkonferans på ett ställe vid namn Björna, där den obligatoriska björnbilden givetvis tas: 



Helgen efter det åker jag, min kära syster samt min kära mamma åker till Stockholm. Jag och lilla Johannis ser Kent och är nöjda och glada. En viss Molly kommer på en dum idé att flytta söderut.

December: Jag och Emelie är på en kortvisit i Umeå. En borttappad mobil precis innan julafton sabbar det mesta. Jag är telefonlös och internetlös och omöjlig att få tag på, missar de flesta hemvändarna. Fast får några lediga, trevliga, lugna dagar! Min familj är ganska grymt (på diverse olika sätt). Nyår är trevligt men inte min grej, fast jag kan inte förklara varför. En viss Eric kommer på en dum idé att flytta ifrån mig.


På ett år har jag alltså lyckats slarva bort två bilnycklar och en mobil. Hej jag heter Lisa och jag är ordningssam. I övrigt då? Jag tror faktiskt det var ett ganska bra år, vad säger ni?

Sorgens dag. Min mor backade in en stolpe med min bil. En STOR stolpe. Min mor är helt oskadd förutom diverse samvetskval, dock är inte min bil det. Hela förardörren är intryckt och går inte att stänga igen ordentligt. Jag känner att min sinnesstämning mer och mer börjar likna Gollums, helst hade jag velat sitta i snödriva utanför mitt hus, klappa min bil snällt på motorhuven och säga "My precious.." om och om igen..

Jag tänkte hedra er alla med att lägga in mitt gamla lussebulle-kollage för er som inte sett det. Försöka bidra med lite julkänsla liksom.

Gud. Nästan så jag saknar mina sömnlösa nätter. Det där kallar jag kreativitet! Två år gammalt tror jag det är. Förr så var man... Eh. Ja.. Jag tror vi låter det vara osagt.

Jag tror min mobil har förklarat krig mot mig. Sorgligt men sant. Den vill liksom inte fungera. Detta är ju faktiskt väldigt sorgligt, speciellt i och med att jag inte har internet hemma och därmed blir ganska så omöjlig att få tag på. Svårare än vad det är nu, om det nu är möjligt.

Idag är det fredag. Jag har många storslagna planer. Få blir av. Som vanligt.
Men vill du veta en hemlighet? Ibland är det ganska skönt.

Jag tycker varenda natt känns torr och grå just nu.

Förra veckan var väldigt tråkig och innehållslös. Inget personligt menat mot alla människor jag träffat/pratat med men det känns som jag har huvudet i en annan världsdel. Och det har varit likadant denna vecka. Huvudet i en annan världsdel.

Det händer för mycket och jag sover för lite.

Men imorgon har jag förhoppningsvis huvudet i en annan stad på riktigt, då jag planerar att spontanåka till Göteborg. Jag funderade på att ta tåget redan ikväll, men att på mindre än en timme hinna duscha, packa, äta middag och ta sig till tågstationen samt sedan spendera tjugo timmar sittandes i en tågkupé lät i och för sig underbart (på riktigt) men samtidigt lät flyg imorgon bitti ganska bra det med.

Och det är absolut inte vettigt att åka, absolut inte, men så jäkla skönt. Jag åker. Jag åker.