Kaos och uppochner
Jag önskare jag vore en ambitiös människa som gjorde det jag skulle istället för att inte göra någonting alls. Verkligen ingenting alls. Jättebra att ha tusen saker att göra men istället sätta sig och skriva en blogg som ingen förutom möjligvis Åsa kommer läsa.
Jag känner mig trasig, kaos och uppochner. Och jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, med mig själv och alla människor kring mig. Jag vet inte vad jag vill, vilket blir ett problem eftersom jag alltid gör det jag vill, men när jag inte vet vad jag vill så vet jag inte vad jag ska göra.
Jag har så mycket tankar i huvudet, så mycket känslor i kroppen, så mycket saker i mina händer att jag är förvånad att jag fortfarande kan stå upp. Metaforiskt alltså. För just nu sitter jag ju ner och skriver ett inlägg när jag egentligen borde skriva poesi, eller en essä, eller en litteraturanalys. Eller vadsomhelst förutom en blogg egentligen.
Men jag är rastlös rastlös rastlös och vet inte var jag ska gå, vad jag ska göra för att kunna sitta still igen.