Maybe when I'm done with thinking, maybe you can think me whole
Det här är nog den första lediga helgen på tio månader (dvs sen jag flyttade tillbaka till Luleå) som jag faktiskt kommer tillbringa i Luleå. Så fort jag är ledig har jag nämligen en tendens att sticka härifrån. Att jag inte åker den här helgen beror mestadels på att flygbiljetterna till Göteborg är slut, om de inte varit det hade jag nog varit på väg dit just nu. Men eftersom jag nästan slår något slags rekord genom att stanna här blir det nästan värt att stanna hemma bara därför. Observera nästan.
I övrigt fick jag vg på min tenta (helt oväntat och säkerligen oförtjänt också). Men jag är glad, på riktigt.
Och mitt jobb får mig att inse två saker:
1. Jag är klumpig. Jag har en tendens att antingen gå in i saker, eller tappa dom på mig själv/någon annan eller göra någonting annat som säkert ingen annan skulle lyckas med ens om de försökte. Relativt pinsamt.
2. Jag hatar att börja jobba klockan sju och behöva stiga upp tidigt. Jag har då mindre livskraft än en genomsnittlig än en genomsnittlig tegelsten. (Hej Stefan.)
Apropå Stefan har jag väldigt många väldigt bra människor i mitt liv just nu. Det är bra. Nästan bättre än vg på tentan.
alla som inte vet att vg är maximalt att få på tentor på universitetet tror att du är ett g-barn (som kim alltid kallar det...) som är superlycklig över ett vg. fast du är ju superlycklig över ett vg, men det är ju som maximalt glad som man kan bli på universitetet...eller ja, utom om någon skulle komma och säga typ såhär: "åsa, du är för smart för att läsa den här fysik kursen, vi tycker att glappet mellan dig och dina klasskamrater är för stort så vi undrar om du kan börja doktorera på en gång så sparar du lite studieskulder..." fast det kommer ju hända också. :)