She
Åsa är nog bäst av alla. Och det säger jag inte för att hon fyller år imorgon och jag inte har köpt någon present. Det säger jag för att hon har räddat min helg, hela min vecka. Så det så.
Småbarn, del ett.
Jag och Frida för ungefär 4 (miljoner skulle nog Lars säga) år sedan. Jag gillar oss :)
I'm not crazy, I'm just a little unwell
Det var det där med att sova. Åter igen. Jag börjar jobbet sju imorgon. Genomtänkt nog sitter motorvärmaren redan i bilen, och det där med att käka frukost innan jobbet slutade jag med för länge sen. Alltså, uppstigning 06.43, planerad avfärd 06.45.
Imorgon ska jag se Anna Ternheim.
But even if your heart would listen, doubt I could explain
Det är någonting som är på gång just nu, jag vet bara inte vad.
I hope you had the time of your life
Umeå: Anders, Lina, Sarah och Stefan.
Stockholm: Nicole, Stayesh, Teddy och Michelle.
Luleå: Åsa, Alma, Jenny, Elin, Frida, Fredrik, Filip, Lars, Tove, Ludwig, Bella, Stina och Henrik, även om han kom sent. Och min familj, framför allt min lilla lilla lillasyster Johanna.
2006 - vi kan kalla det omtumlande
Inspirerad av Åsa som blivit inspirerad av sin kusin ska jag också skriva en årssammanfattning. Fast en kortare, jag har inte lika bra minne som Åsa. Eller vill kanske inte bara skriva ner allting här? Vi får se. Jag gör ett försök.
Januari och rastlösheten, rotlösheten. Nattliga telefonsamtal att dö för, fötterna i Luleå men hjärtat i Umeå. Tills Lina ringde. "Lisa jag har hittat en lägenhet, nu är det bara att flytta hit!". Sagt och gjort, jag åkte till Umeå och gjorde en sen ansökan till Litteraturvenskap A och blev antagen. Åkte tillbaka till Luleå, packade ytterligare några väskor och förklarade för min mamma att jag inte skulle komma hem igen. Bodde i Linas lilla rum i en vecka och stortrivdes.
Februari och vi fick lägenheten och flyttade in på riktigt. Jag och Lina i en väldigt stor fyra, våran tredje part svek (Hej Ludwig). Jag läser två kurser i två olika städer (Litteraturvetenskap i Umeå och Skapande svenska i Luleå) och det är nu det börjar kännas. Det är en kall värld men jag har varma händer att värma mig i, händer som håller ihop mig när jag faller sönder. Tack Anders.
Mars och Nils flyttar in men ut lika snabbt. Efter ett tag (skedde förmodligen i april, men jag minns inte riktigt)dyker en liten svarthårig kille vid Dennis upp som bor med oss och är, om möjligt, ännu stökigare än mig och Lina. Jag ränner mellan Umeå och Luleå och trivs ganska bra med det. Ganska.
April och rastlösheten börjar visa sig igen. Lägenheten påminner mer och mer om ett zoo med ett tiotal kaniner på balkongen, ett väldigt stort akvarium i vardagsrummet och ett antal fåglar inne på Linas rum. Det är stökigt och äckligt men ändå ganska trivsamt ändå.
Maj och jag pluggar tills jag flyttar i slutet av månaden. Allting går så fort, jag tror till och med jag glömde bort att gråta. Min bror fixar jobb åt mig i Luleå. Brödplock, de enda fasta tider jag har är 6 timmar varje lördag med start klockan 7 på morgonen. Jag tar det.
Juni och jag är tillbaka i Luleå och det fungerar bra, nästan oväntat bra. Får massa extratimmar på jobbet och övrig tid läggs ner på körlektioner och teoripluggande. Men vissa dagar är bättre än andra, vissa människor betyder mer än andra. Midsommar var roligt, middag med Åsa, Frida och Jenny och äventyr med Åsa, Fredrik Nyman och så vidare.
Juli och jobb jobb jobb. Och uppkörning och teoriprov (i den ordningen) och sen körkortet i handen, äntligen. Hinner med ett underbart dygn i Stockholm med underbara människor. Och en kväll i Piteå med Åsa och Elin och Winnerbäck på scenen. Och Storsjöyran i Östersund, Starsailor, Thåström, Cardigans, Tiger Lou.. Och Anders.
Augusti och jag jobbar tills jag inte orkar jobba mer och då åker jag till Santorini med Sarah och solar och badar och träffar någon manlig modell här och där. Kommer hem och får ett planerat infall och hoppar på Litteraturvetenskap B vid Luleå Tekniska universitet. Och Skapande svenska B. Jobbar helger med mitt kära brödplock, varje lördag klockan sju.
September och blir indragen i Kulturhus-projektet, huvudansvarig för Litteratur och filmgruppen inför ungdomsinvigningen. Blir tillsagd att jag ska skriva en bok (som jag fortfarande knappt ens har börjat på) och spenderar otaliga timmar på Länstrafikbussarna pratande i telefon.
Oktober och jag konstaterar att jag också kommer bli utbränd. Två kurser och jobb och kulturhus sliter på kropp och själ. Några dagar med Anders här och där räddar allt.
November och ett försvunnet pass som gör att jag gråter ett dygn i sträck. Sen passpolisen i Stockholm, ett tillfälligt pass giltigt för en resa för 1000 kronor och världens underbaraste vecka i Israel. Obeskrivbart. Sedan mörkret och kylan hemma igen och rastlösheten, rastlösheten. Men jag håller mig i samma stad och lär mig någonting av det, kanske? Umeå och slutet på allt, slutet på oss.
December och ensamheten. Jag håller mig sysselsatt mesta delen av tiden, träffar lite vänner här och där, spenderar några dagar i Umeå med Lina och sen blir det jul och nyår och året försvinner bort och jag tror inte jag saknar det.
Haha. Jag har varit ledig sammanlagt ca 2,5 veckor under hela året. Och jobbat nästan varje helg sedan mitten på maj. Det är roligt att vara jag.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
Sen kan man ändå se en antydan till vettighet eftersom jag istället för att plugga de senaste dagarna har gjort andra vettiga saker, som trixat med CSN, gjort ett pass, jobbat och... Nej där tog det slut faktiskt. Och egentligen skulle jag kunna stanna här och fortsätta låtsas som att jag har varit förhållandevis duktig, men eftersom jag är en väldigt bra och ärlig person (stundtals) så kan jag berätta att jag har sovit, pratat i telefon och sprungit på stan resten av tiden. Det är inte bra av mig. Inte bra alls.
Fast sen tar invigningen mycket tid också. Och mycket tankeverksamhet, mycket saker att vara rädd för. Men det är snart över, på gott och ont.
Då har jag bara resten av mitt liv tag i, det blir ju hur lugnt som helst. Exempelvis min tenta på måndag som jag inte har pluggat till. Den kommer nog gå jättebra. Inte.
Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring? Inte mycket. Men det kommer nog vara rätt jobbigt just nästa vecka och veckan efter det och veckan efter det...
I'm only happy when it rains.
Fast trevligt stundtals.
It ain't gonna work
Jag orkar inte riktigt med att blogga nu. Har rätt mycket annat i huvudet. Men okej.
Det har varit jul. Det var tråkigt.
Det har varit nyår. Det var tråkigt ibland och roligt ibland men mestadels bara helt okej.
Sen har det varit en massa andra dagar också, men dom känner jag inte för att skriva om, mestadels för att jag knappt kommer ihåg dom.
Just nu är det mest stress och panik och allmänt jagvetintevad.
Eller det är nog bara idag det är det? Jag har försenad nyårsångest. Januariångest. 2007-ångest. Eller kanske bara allmänt en dag då jag tycker synd om mig själv?
Äsch. Som vanligt när jag redan från början har mycket att göra får jag förstås jobba massor också. Jag har nämligen tenta snart. Och ungdomsinvigningen. Samt allmänna skrivuppgifter som ska in typ eh... idag. Eller på fredag. Det är oklart allting. Men jag har i alla fall en vecka på mig att läsa 10 böcker, så mycket vet jag.
Hej jag heter Lisa och jag har för många bollar i luften. Tips inför framtiden: lär dig jonglera.