Wake me up when september ends
Jag hade egentligen tänkt visa upp mitt nya, röda hår (det blev inte brunt som jag hade tänkt) men min syster hade trixat med inställningar på kameran och jag orkade inte trixa tillbaka. Ge mig sömn, tack.
Cheers Darlin'
Igår fick jag ryck och hällde blekningsmedel i mitt hår, vilket har lett till att mitt hår för tillfället är mestadels rött med fläckar av blont, brunt och svart här och där. Jag skrattar åt eländet och har planer på att ha roligt åt det i ungefär en kvart, tills jag ska hälla i nästa dos med färg då mitt hår (förhoppningsvis) blir brunt.
Is my head still on?
Sen har jag lyckats slarva bort mitt andra par med bilnycklar, vilket har lett till diverse sura miner samt några mindre utskällningar här hemma. Välförtjänt, jag klagar inte. Jag funderade på att förvisa mig själv till en cykel men jag kom på att jag är lat samt man måste ha lås och nycklar till dom också, helst. Alltså borde jag gå eller ta bussen om jag ska lämna hemmet, men om jag lämnar hemmet måste jag ju låsa det och då har vi vidare ett dilemma med nycklar (dock har jag inte slarvat bort några sådana, men det kommer väl snart)
Lösning: Jag borde aldrig gå hemifrån. Bra Lisa, bra.
So I crawl back into your open arms
Maybe when I'm done with thinking, maybe you can think me whole
Det här är nog den första lediga helgen på tio månader (dvs sen jag flyttade tillbaka till Luleå) som jag faktiskt kommer tillbringa i Luleå. Så fort jag är ledig har jag nämligen en tendens att sticka härifrån. Att jag inte åker den här helgen beror mestadels på att flygbiljetterna till Göteborg är slut, om de inte varit det hade jag nog varit på väg dit just nu. Men eftersom jag nästan slår något slags rekord genom att stanna här blir det nästan värt att stanna hemma bara därför. Observera nästan.
I övrigt fick jag vg på min tenta (helt oväntat och säkerligen oförtjänt också). Men jag är glad, på riktigt.
Och mitt jobb får mig att inse två saker:
1. Jag är klumpig. Jag har en tendens att antingen gå in i saker, eller tappa dom på mig själv/någon annan eller göra någonting annat som säkert ingen annan skulle lyckas med ens om de försökte. Relativt pinsamt.
2. Jag hatar att börja jobba klockan sju och behöva stiga upp tidigt. Jag har då mindre livskraft än en genomsnittlig än en genomsnittlig tegelsten. (Hej Stefan.)
Apropå Stefan har jag väldigt många väldigt bra människor i mitt liv just nu. Det är bra. Nästan bättre än vg på tentan.