Vampyrfamiljen!

tut säger:

yaaay!
inatt drömde jag att rikki blev en vampyr.
att det var DU som gjode honom till en vampyr.
han bled ledsen när han inte kunde dricka cola längre.
ni sov i jättesmå kistor nedanför min säng.

(tut = lillasyster. rikki = storebror)


Midsommar!



Lite ledighet, lite vackert väder, lite alkohol och mycket kärlek. Sådan är min förhoppning, men ptja, jag är ju flexibel, mycket alkohol och mycket vackert väder förstör nog ingenting. Snarare förbättrar, kanske.

Q.

Det som skulle vara ett kort samtal med Åsa råkade visst bli 1 timme och 13 minuter långt. Och nu är klockan tokmycket i vanlig ordning och jag ska upp toktidigt imorgon, i vanlig ordning. Nåväl. Sömn, hur underbart det än må vara, lyckas ändå alltid hamna långt ner på prioriteringslistan. Det och städa. Fast städa är ännu längre ner, som de flesta av mina nära och kära har fått uppleva.

I alla fall. Ska väl släpa mig mot sängen nu och läsa mig själv till sömns. Stora, tunga böcker är bra, som den jag ska börja läsa nu, om jag inte blir trött av att läsa kan jag alltid drämma boken i huvudet på mig själv och somna på den vägen.

Jag mår rätt bra. Vädret här uppe är oftast ganska värdelöst, men det är ljust nästan hela tiden och energin tar därmed nästan aldrig slut (var vänlig påminn mig om det imorgon bitti klockan 6 när jag ska stiga upp), mina vänner är lovely lovely lovely och jag skrattar mycket och ofta.

Och så har True blood börjar igen. Ja. Jag är glad, det ska ni veta.

Off we go!

Öh. Jag borde fara till jobbet ungefär nu, men orkar orkar orkar inte röra mig från min sköna soffa. Jag tog mig i alla fall upp från sängen, whi!

Kanske dags att börja dricka kaffe på allvar? Skulle det göra mig till en hel människa?

Frågeställningar en fredag morgon. Nej, nu ska jag åka dit så jag får åka hem någon gång.


I don't just want to be a footnote in my own happiness.

Jag lider inte, men har ändå startat en liten nedräkning:

11 veckor kvar på jobbet.

Men det är blandat, som vanligt. När dom 11 veckorna är slut börjar det bli dags att lämna Luleå igen. 11 veckor. Jag kan inte bestämma mig om det låter mycket eller lite.

Just ja, kanske inte sagt det: under september blir södra Frankrike och vinplockning, om nu mitt försök att ha framtidsplaner funkar för en gångs skull. Men sen då, efter september? Vem vet?

Dancing on my own.

Dansa, hoppa, skutta. Dans i benen, liksom. Så har min vecka varit.

Och vad händer?

Jag stukar foten. Igår  och efter att ha spenderat ungefär fem minuter där och jag står och hoppskuttdansar, trampar jag snett, vänsterfoten säger knak och jag faller ner i en hög och grinar och skrattar om vart annat. Jag har en tendens att skratta när det gör ont + att jag kände mig rätt fånig förstås.

Jag känner mig fortfarande rätt fånig. Fy fan.

Nåväl. Alla ursäkter för att ligga still i en soffa och se serier är bra ursäkter? Önskar att någon ville laga lite mat till mig dock. Sugen? Jag är rätt trevlig, oftast.


Kram!

Jag googlar bilder på hundvalpar, för jag är en happy puppy idag! Kanske för att mitt kärleksbrev till sommaren blev besvarat, eller för att jobbet gick bra, eller för att jag i allmänhet har hopp om livet. Många orsaker! För dom som undrar, ja, mitt hår ser fortfarande förjävligt ut dock. Men, man måste ju bjuda på sig själv ibland! (med det inte sagt att jag visar mig med utsläppt hår för någon annan än min syster, någon måste ju få peka och skratta)

Nu ska jag göra något annat, typ, äta middag. Jag är 23 år och en bortskämd snorunge, min mor lagar mat, min syster meddelar mig att det är färdigt (fast jag hörde det sedan innan, köket är inte toklångt bort) och nu behöver jag bara släpa mig till bordet och äta. Sen ska jag dra med min syster på lite äventyr och sedan dra in mot stan då jag och Jenny har styrt upp en planerad våldgästning hos Carola <3

Idiot!

Leka med blekningsmedel, bli blond och se förjävlig ut. Nåväl. Bara mig själv att skylla!
Inte som att jag börjar ett nytt jobb imorgon eller något, nej nej. Bra tänkt Lisa.

Nåväl. Godnatt!