Slow down my beating heart.
Kåren i lördags var faktiskt hur roligt som helst. Så här i efterhand var salsadansadet, fiskedansandet och vanliga dansandet roligast, för att inte tala om fiskehistorierna och Daniels alkoholhalt. Och alla människor vi träffade. Och de människor jag kom dit med, dvs Alma och Åsa. Underbart.
Och jag är rastlös rastlös rastlös, har svårt att sitta still, svårt att tänka klart. Vi får se hur morgondagens bussfärd på fyra och en halv timme går, men det kanske bara är bra för mig? Och skönt att vara i rörelse. Även om min längtan sträcker sig längre än Umeå just nu (förlåt).
Men jag mår bra, bara bra. Tror jag.
För jag förstår.
Dagens ord: Åsa.
Och jag är glad för första gången sen vi kom från Israel. Det är någonting med den här dagen.
Kulturkaos.
Och jag saknar Lina.
Men Umeå nästa vecka och allt ordnar sig nog, på ett eller annat sätt. Dricka latte i vintermörkret och komma på vad man ska göra med sitt liv. Jag tycker om att låtsas att det är så lätt.
Imorgon ska jag vara med på en presskonferans för invigningen av Kulturens hus och dessutom en interjuv med TV4 Norrbotten innan dess. The Sounds blir dragplåstret och jag vill inget hellre än att ringa och berätta det för Henrik, men dum som jag är har jag inte hans nummer.
Men nu ska jag till Fredrik och Rutvik. Vi ses.
Kaos och uppochner
Jag önskare jag vore en ambitiös människa som gjorde det jag skulle istället för att inte göra någonting alls. Verkligen ingenting alls. Jättebra att ha tusen saker att göra men istället sätta sig och skriva en blogg som ingen förutom möjligvis Åsa kommer läsa.
Jag känner mig trasig, kaos och uppochner. Och jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, med mig själv och alla människor kring mig. Jag vet inte vad jag vill, vilket blir ett problem eftersom jag alltid gör det jag vill, men när jag inte vet vad jag vill så vet jag inte vad jag ska göra.
Jag har så mycket tankar i huvudet, så mycket känslor i kroppen, så mycket saker i mina händer att jag är förvånad att jag fortfarande kan stå upp. Metaforiskt alltså. För just nu sitter jag ju ner och skriver ett inlägg när jag egentligen borde skriva poesi, eller en essä, eller en litteraturanalys. Eller vadsomhelst förutom en blogg egentligen.
Men jag är rastlös rastlös rastlös och vet inte var jag ska gå, vad jag ska göra för att kunna sitta still igen.