SHOOT

Jag och Jenny pratade hektiskt schema och jag tänkte att mitt är faktiskt ovanligt lugnt. Heltidsjobb endast liksom, jag menar, det är att ta det väldigt lugnt för att vara jag (ja, nu bortser vi från att jag var ledig och ute och reste ett år, tack!). Sen kommer jag hem efter min andra 12-timmars arbetsdag denna vecka (beordrard övertid is the shit!) och ser att jag blivit antagen till Litteraturvetenskap B.

Och jag är glad. Gladgladglad. Så. Helst utan att stressa sönder igen, we'll give it a try?

Och ja. Jag blir i Luleå till hösten. Bara en liten avstickare under september månad (8-30) men sen är jag här hela tiden. Hoppas jag pallar vintern. Hoppas.

Fredag. Jag har tråkigt. Det är lite självförvållat och lite andras fel, eftersom alla är upptagna/sjuka/JA. Sad panda = jag.


Så här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på min syster emo-playlist på Spotify samtidigt som jag nynnar på "Ingen vill ha mig, ingen tycker om mig, för att jag äter mask" i huvudet...

Ja. Fredag var det. Plus att jag fortfarande är sjuk! Vet ni vad det här betyder? Det kanske inte är fullt lika synd om mig som jag tror (det är det aldrig) men liiiiiite synd om mig är det allt. ERKÄNN?

Fotograf: Johan Mörtberg.

Min absoluta favoritbild av mig själv från sommaren 2010, I promise you that much.

Råkade visst spontansöka till distanskurser inför hösten...

Det skadar ju inte?

Förutom en extremt spordisk bloggare, är jag även en extremt sporadisk fotograf. Ett litet urval:


Renar! Ser ni? SER NI? Öh. Ja. Alltså. Jag är från Norrland.


Jag kör sexy-teacher-look. Öh. Eller något.


Lina också.


Mörten röjer när han äntligen får lyssna på något som inte är Kent (gissar jag).


Pelle blev kär i sina nya solglasögon.


Glasögonfest!


Men sen blev Lina arg och hotade att spöa oss, så då var det bara att åka hem...

Ja. Så nu var det torsdag. Jag och min gitarr ligger i min soffa och kramas lite, jag är så trött att jag inte ens orkar spela.

Jag har haft ett spännande projekt på gång nu i ett par dagar, eller ptja, flera. Bland annat så har jag italienskalektioner med mig själv på vägen till och från jobbet, vad skulle jag annars göra av dötiden? Bra att ha något som håller en vaken i bilen eftersom jag har ett annat projekt också: projekt morgonpigg. Det hela går ut på att jag försöker lura i mig själv att jag är morgonpigg genom att stiga upp någon gång mellan 5-6 och med ett leende på läpparna åka till jobbet. Jag kan sätta ett stort gigantiskt FAIL på det faktiskt. Eller. Ja. Jag har ju stigit upp i alla fall, vilket är den viktigaste delen i historen.

Torsdag. Det händer inte så mycket. Jag jobbar. Min syster har rosa hår, vi hänger ibland, när vi lyckas vara på samma ställe samtidigt vilket inte alltid är lätt. Jag går runt i en stickad mössa fast det är sommar (ja, fortfarande, inte höst, jag vägrar!), brukar dock ta av den de varmaste dagarna MEN MIN MAMMA HAR FAKTISKT STICKAT DEN. Jag jobbar. Jag har fått lön, wihi, första inkomsten på ett år, nu är jag... fortfarande fattig. Jag glömmer saker till höger och vänster. Jag leker att jag är 16 år och har 4 festivalarmband runt min handleder och tycker det är ganska gulligt av mig. Jag är blondare än jag någonsin varit i hela mitt liv (hårfärgsmässigt). Jag saknar Carola och är lite så där lagom rastlös, oftast.

Men överlag, jag mår rätt bra ja.

LK var förra helgen, det var fint. Melissa Horn i mitt hjärta. The Ark för andra gången iår. Hänga öltält och dansa dansa dansa. Ja. Finfinfint. FINFINFINT.