Paris, here I come! Forhoppningsvis.

Pisa ar en sa liten stad att det ar gangavstand typ overallt. Sa nu ska jag ta mitt pick och pack och vandra till flygplatsen. For en gangs skull hoppas jag inte gar vilse pa vagen, men jag har en kansla av att det ska ga bra, det ar namligen mestadels rakstracka...

Hejda Italien!


Vi kan ga vilse genom stan.

Ibland ar det fint att vara kartlos och bara fa snubbla over saker. En shoppinggata, en park, ett flertal kyrkor, ett nationalmuseum, ett lutande torn. Och sa en aldre amerikansk herre med fru som tyckte jag skulle komma till Californien. Jag alskar Pisa bara for deras otaliga grasmattor som man kan hanga pa, maste jag saga. Legat i graset vid lutande tornet och last i flera timmar idag.

Och det visade sig att de fem personer jag delar rum med har pa hostelet inte ar polska, de ar fran Slovenien. Eller var det Slovakien? De bjod pa tjeckisk sprit igar i alla fall och 2 av dom pratar faktiskt lite engelska! Lyckan ar total! Nastan.


I ovrigt: att vara telefonlos innebar ocksa att jag ar klocklos. Harligt harligt och farligt farligt. Har ingen vackarklocka alltsa...

Two is for you?

Ja. Paris strejkar sa min mellanlandning i Pisa ser ut att bli tva dagar istallet for tva timmar. Ovantat, trakigt och spannande pa samma gang, och sa lite ensamt. Vart ar min andra halft Asa? Vart ar Pelle och Carola? VAAAAART AR JAG?

Men som det ser ut nu sa far jag i alla fall aka harifran pa lordag, hade varit liiiite trist att behova fira min fodelsedag ensam (den ar pa sondag, om nagon nu lyckas missa det).

Tills dess ska det visst finnas nagot lutande torn att kolla pa har, har jag hort. Och vadret ar ju inte fy skam. Och jag har hittat ett hostel att sova pa inatt. Det ar saker att vara glad over, det.

Bye bye? Auf Wiedersehen!

Sista dagen på Alghero och känns aningen sorgligt. Sjukt fin sista dag dock måste jag säga! Och imorgon bär det iväg till Paris där jag, icke fransktalande och telefonlös som jag är, ska försöka leta rätt på Carola och Pelle i vilmlet. Eller ska jag kanske bara nöja mig med första bästa engelsktalande person jag hittar? Hahaha.
Språkblandningen är total för övrigt. Engelskan och svenskan visst, men italienska/franska/spanska hamnar i en liten mix tillsammans när jag är och reser i dessa länder. Kul att jag inte pratar ett enda av dom språken egentligen.
I alla fall: Alghero på återseende, det lovar jag. Herregud så fint/bra/billigt/lovely det är här.

ITALY!

Ja. Och så var man i Italien, vilket man varit ett tag. Lämnade Sverige i all hast, som vanligt (framförhållningen på topp!) och glömde mobilen hos mina föräldrar. Klantigt, roligt och oviktigt (men liiite tomt känns det, jag erkänner).

Jag är faktiskt lite kär i Sardinen, om jag ska vara ärlig. Ingen pratar engelska, men de flesta är så sjukt trevliga ändå. Jag har fått mer myggbett här än under hela sommaren i Sverige dock, men ptja, ingen skada skedd. Och sol! Värme! Roligt sällskap!
Jag saknar min gitarr och kanske vissa få, utvalda människor, men i det stora hela väldigt nöjd.

Om gårdagen:

"Idag är ingen vanlig dag, för det är Lisas städdag, hurra hurra hurra!"

Mina städdagar infaller nog mer sällan än mina födelsedagar, om jag ska vara ärlig. Hahaha.