SHOOT

Nå. Hur ska jag göra med min resedagbok egentligen? Flytta den hit? Skriva färdigt där? Har bara kommit en och en halv månad in i Indienresan enligt den, åh, om det vore så väl... Börjar jobba imorgon så svårt att inte längta tillbaka lite. Nåväl, 11 månader av ledighet, ca 7 månaders av resande i diverse olika länder, jag varken kan eller vill klaga.

Inte för att vara dramatisk (jag? Aaaaldrig!) så här kommer ett hyllningsbrev (samt farväl) till någon/något som står mig varmt om hjärtat:

Farväl svenska sommaren! Vi ses på kvällar och helgar, hoppas jag. Och kom ihåg att under alla de dagar jag sitter inomhus och ser dig förgylla dagarna för många andra skall jag längta efter dig, för alltid och ännu längre. Du är bland det finaste jag vet.

Din för evigt,

Lisa.

Lovely afton. LOVELY. Jag dansade dansade dansade och sjöng sjöng sjöng. Och drack alkohol ur pimpade buckets. Det är fint det. Dom är fina dom (mina vänner syftar jag på nu, men ja, hinkarna vi drack ur var också det). Yes!

Bilder snodda av Emelie, för övrigt. Tack tack tack.

Det är någonting speciellt med sommardagar i maj, någon speciell känsla av "Så här varmt brukar det aldrig vara" och så uppskattar man det lite extra.

Ovant dock, att vara tillbaka i solpanikens land, där varje solig dag man spenderar inomhus bestraffas med ångestattacker. Inte för att jag gjort något sånt, förstås.

20 grader varmt och sol långt in på kvällen (saker jag älskar med Norrland, del 1) i maj. Det är fint. Jag älskar dom första vår/sommardagarna här uppe, jag älskar att se hur folk tinar upp och tittar fram och hur jag varje år tänker "Bor det verkligen så mycket människor i den här stan?".

Fortfarande runt 20 grader för kallt (okej, jag hade nöjt mig med 5-10 grader mer, jag är inte kräsen, öh) för att vara bikiniväder enligt mig, men jag är lycklig bara att jag kan sitta i tshirt på altanen och spela gitarr, jag kräver inte mer.

Eller förresten, jag är inte desperat eller så, men om någon ville ge mig ett jobb vore det fint. Jag är rätt duktig på det mesta, tror jag. Inte gitarr, men det kommer nog så småningom.

Snacka om trevlig överraskning när jag precis utanför gaten på Arlanda hör mitt namn ropas, vänder mig om, och får syn på världens finaste Åsa som kommer springandes mot mig! Hon skulle ha flugit hem några dagar tidigare från Barcelona men fick ta en del omvägar på grund av askmolnet och hamnade alltså på samma plan som mig till Luleå. Riktigt filmscenario där, faktiskt!

Väl i Luleå väntade min välkomst-kommitté, som dock var lite liten på grund av krock med arbete och sånt där men Pelle gjorde ett bra jobb på egen hand ändå:

Brummade iväg från flyget i Våfflan (Pelles bil) och jag fotade de obefintliga snöhögarna och njöt av att hela stan luktade vår. Fint som snus är det här i alla fall, hade lite problem med att fatta att jag faktiskt var här igen (äntligen!) och jag är vansinnigt glad att träffa alla människor igen. Dock inte lyckats ta en enda bil av någon av dom, duktiga jag...

Nu ska vi inte vara sådana, det är ju faktiskt nästan sommar nu, om man, öh, blundar och inte känner efter. Det gäller att tänka positivt!

Jag är positiv faktiskt, på riktigt. Det är fint att vara i Sverige faktiskt, lite konstigt bara, lite ofattbart. Helt fantastiskt att få sova i en riktig, mjuk säng igen, istället för på indiska bord (hårdheten på deras madrasser är verkligen sådan, seriöst, och vi har bott på många olika ställen), även om min säng just nu består av en (med svenska mått mätta) relativt tunn madrass på golvet så är det ändå helt fantastiskt skönt.

Och det är så rent här. Så tyst. Så... lugnt. Indien var inte helt lätt att resa runt i som tjej, om jag ska vara ärlig. Man blev inte bara raggad på, man blev tokraggad på och vid vissa tillfällen i princip förföljd. Dom var inte världsbäst på att acceptera ett nej (eller ett NEJ eller ett NEJNEJNEJ heller) vilket jag tror delvis beror på bristande respekt för utländska tjejer och kanske även har att göra något med prutarkulturen. Men det har varit fantastiskt på många olika sätt också.

Måste dock få lite ordning på hjärnan, i mitt huvud är det höst nu, vi har ju redan haft 3 månader av sommar. Dock går det bättre, jag har i alla fall läras lycka mig skriva med åäö igen. Duktig Lisa!

Imorgon Luleå! Jag längtar!

Och jag kan inte fatta det. Det må ha tagit oss två och ett halvt dygn att ta oss till Sverige med alla mellanlandningar hit och dit men hjärnan har fortfarande inte fattat det. Vi är tillbaka i Sverige. Och herregud så kallt det är här. Åka fran 40 grader till någonstans mellan 5-10, det känns. Vår plan var ju att återvända till Sverige i precis rätt tid ("Maj blir perfekt, det är ju sommar då!") gick inte riktigt som tänkt, alltså.