SHOOT

för idag är det Johanna (aka pixie, tut, gullan, fjutten, tjorvas, johanni, allra käraste syster osv osv osv) födelsedag, hurra hurra hurra! Det är faktiskt ganska fuskigt, hon har vansinnigt många smeknamn och jag har NOLL. Nåväl. Det är hennes födelsedag så jag ska inte vara missunsam.

Dagen till ära kom jag och tänka på en liten dialog som utspelade sig för si så där 14-15 år sedan. I det stora hela gick det ut på att min syster längtade till om sju år för då skulle hon och jag äntligen vara jämngamla och jag förklarade att det inte fungerade så, att jag alltid skulle vara sju år äldre och så blev hon ledsen och började grina.

Vilken tur att jag hade fel, jag lyckades ju liksom stanna på sjutton år och nu när du är här också - ptja syster, du behöver inte vara ledsen längre! GRATTIS!

Läser nyheterna och undrar om det i framtiden kommer skrivas en Lasermannen - En berättelse om Sverige, del 2 där man analyserar dåden parallellt med samtidens politiska klimat.

Läser nyheterna och grinar, kanske ska tilläggas. Jag gör sådant. Ännu lite mer nu när jag är hemma och sjuk.

Så. Ja. Det är lite konstigt att se all snö på marken samtidigt som det är löv kvar på träden.

Jag är liksom lite chockad tror jag. Förra året reste vi runtruntrunt i Europa - Berlin, Amsterdam, Paris, Tuchan, Barcelona - och det var liksom konstant höst i tre månader. Så i mitt lilla huvudet tänkte jag att det aaaaaldrig skulle bli vinter.

Spännande färd till jobbet också med 1 dm snö och inga vinterdäck på bilen. L och M i framsätet satt stundtals och (näst intill) hyperventilerade av rädsla, jag var så trött dock att jag inte orkade bry mig (nej, det var inte jag som körde). Ja. Stiga upp fem tar död på mig? Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Och hemfärden var inga problem alls, tackar som frågar.

Hemma. Helgen blev kort och intensiv och upplevelserik, i vanlig ordning. Lördagskvällen spenderades i Hilversum (utanför Amsterdam) och var fantastisk som avslutningskväll: jag har aldrig hört sämre musik i hela mitt liv, fast vi var på tre olika ställen. Nej, de spelade inte samma typ av musik, men herregud så dåligt det var. Jag kan verkligen inte beskriva det, men tänk er ungefär så här: houselonge-musik på extremt hög volym och extremt crappy (ställe nr 1), holländsk karaoke och de sämsta remixarna ni någonsin hört (ställe nr 2), rap-någonting-remixes (ställe nr 3), också crappy. Sistnämnda var dock bara halvdålig, men eftersom öronen redan blödde så var det liksom för sent. Vi roade oss med att dricka öl och skåla för att aldrig återvända till Hilversum igen.

Men Pelle. Wendy. Michelle. Sista kvällen innan verkliga livet började, jag är glad att jag spenderade den med dom.

På söndagen lyckades jag bege mig hem efter bara lite krångel och 23.55 var jag åter igen tillbaka i Luleå. Åtta timmar senare befann jag mig på jobbet. Det går fort fort fort just nu och jag hänger faktiskt med.